Vet inte var jag ska börja. Vet inte vad jag ska skriva. Vet inte hur jag ska kunna förmedla den värkande känsla jag har inom mig. Jag har idag kollat på dokumentären "Bully" och den gjorde mig arg, så arg och den gjorde mig ledsen, förtvivlad och rädd. Den tar upp hemska saker, saker som händer människor, barn som vuxna, dagligen runt omkring oss. Den tar upp vad som kan hända när vi gör saker utan att förstå vad konsekvensen kan bli, att det kan bidra till att någon inte längre orkar leva, att den inte längre orkar kämpa. Den tar upp saker om hur vi vuxna ibland agerar eller inte agerar.
Att människor ska behöva bli utsatta för saker som glåpord, utfrysning, slag, trakasserier, diskriminering med mera är för mig en gåta. Är det okej att såra andra för att de är av annan nationalitet, har en annan sexuell läggning än vad du själv har, att de ser "annorlunda" ut eller är stora, små, har andra kläder, gillar andra saker än du själv... listan kan göras lång... Visst, du behöver inte gilla det men du ska absolut respektera det.
Vi människor har ett ansvar gentemot varandra. Vi ska visa varandra respekt, vi ska visa empati, vi ska ta hand om, ta vara på samt vara rädda om varandra. Vi måste tänka efter innan vi säger eller gör saker. Vi måste tänka på vad konsekvensen kan bli av vårt handlande. Vi måste även förlåta, ge varandra en andra chans, se det goda trots att det kanske har blivit dimmigt av det onda, vi är inte onda människor... egentligen. Vi måste prata grupptryck, vi måste prata om mod och civilkurage, vad menas med dessa begrepp? Vi ska prata om att våga, våga ta ställning, våga gå emot, våga stå emot.
Vi måste lära våra barn, vi måste utbilda dem i hur man är en bra och god människa. Vi vuxna måste föregå med gott exempel, visa barnen vägen, att så här gör man, så här är man. Vi behöver prata om värderingar, kamratskap, empati och om alla människors lika värde. Lika viktigt är att det att prata om vad som kan hända om vi inte behandlar varandra väl, hur det kan såra, hur det lämnar avtryck som inte kommer att försvinna, som har blivit väck som på ett ihopknögglat papper, de går aldrig att släta ut, de finns där - alltid.
Så ta dig tid, titta på dokumentären "Bully" på svt, du har sex dagar på dig. Bli förbannad, arg och ledsen. Ta sedan med dig det du har sett och dela med dig av det till andra så att vi tillsammans kan stoppa och förhindra mobbning, trakasserier, diskriminering. Visst den har väl inte alla rätt denna dokumentär men den väcker tankarna, den väcker känslorna och den får dig att fundera.
Om du har barn, sätt dig ner tillsammans med dem, prata med dem kring detta, varje dag, så ofta du kan om hur man är som medmänniska och vilket ansvar vi har som samhällsmedborgare. Berätta om våra skyldigheter och om våra rättigheter. Berätta för dem att det alltid är okej att berätta för en vuxen om de inte blir bra behandlade själva, de ska inte vara rädda, de ska se sig själv som viktiga att de har en rättighet och det är att få vara sig själva, ingen annan kan säga något annat om det.
Sedan är vi självklart bara människor och saker och ting händer på vägen - dumma saker, saker som egentligen inte var menade så, vi skojade, det var inte så allvarligt, visste inte att det var sårande, förstod inte hur ledsen den blev. Men då ska vi prata om det, vi ska lösa det, vi ska be om förlåtelse och vi ska förlåta.
Men vi ska börja med att tänka efter, vi ska börja med att ta på oss någon annan skor, vi ska börja med att behandla andra som vi själva vill bli behandlade. Ja, där tror jag att vi ska börja... så tänkte jag... liksom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar