Inte min bästa sida

Kan inte påstå att min bästa sida kommer fram när det ska skruvas ihop möbler. Min pappa har köpt ett soffset i rotting (till stugan) och då jag har ärvt mitt tålamod ang dessa saker från min far så var det inte ens tal om att han skulle skruva ihop det, det går liksom inte ens att tänka på. Men jag är ju rätt envis och godtrogen så jag säger att jag fixar det (med två barn hemma, maken är och fiskar och kan inte på ngt sätt rädda den situation som jag nu utsätter mig själv och mina barn för).

Gick super i början, nu är tre av fyra klara. Svordomarna har varit många. Barnen påpekade inte vid ett enda tillfälle att det ska läggas pengar i burk, de insåg att det inte var läge, på något sätt faktiskt.

Grejen med sista delen, soffan, det finns ingen beskrivning, så jag kör på känn, har ju lyckas med det andra måste vara typ lika. Går det bra? Icke. Skiten funkar ju inte. Sitter plastpluppar på nåra pluppar och jag vet inte om de ska tas bort eller inte. Fanns inte på dom andra så jag antar att de ska bort men de sitter stenhårt. Och så är det ett hål som skruven inte går ner i. Jag och Elin har försökt tills händerna värkte och svetten rann längs ryggen. Joråsåattdet!!! Jag antar att jag får vänta på pappa så vi får försöka ihop. Ser ni en atombomb nånstans i Sverige så är det bara vi. See you in hell!!!