Jag har semester

därav bristen på inlägg. Semesterlunken har kommit till oss. Lägger oss sent, går upp sent, inga måsten direkt utan tar dagen som den kommer, så skönt. Vi badar och solar. Vi läser böcker. Vi spelar Maxi yatzy. Vi umgås. Vi gör ingenting.

Kan bli lite segt med uppdateringen men jag återkommer i höst.

Kramen!

En vecka i mitt liv

Jobbat första veckan efter tre månaders sjukskrivning = somnat tidigt på soffan. Har varit helt galet trött men det har varit så roligt att få komma tillbaka och hinna träffas innan sommarlovet som börjar på onsdag, här går det undan. Underbart att få mötas igen och få choklad och höra hur saknad jag varit, känns förstås både roligt och lite sorgligt. Sorgligt att man inte hunnit träffas mer, sorgligt att jag inte har kunnat vara där men så blir det ibland, jag kan inte förändra det. Nu får jag blicka framåt och se fram emot ett härligt sommarlov och sen en spännande hösttermin. 

Helgen har gått i dansens tecken då dottern haft dansuppvisning, två föreställningar under lördagen. I år var det Lilla sjöjungfrun och det är en av mina absolut bästa Disneyfilmer, grinade mer än en gång. Hon var med i sex danser, två musikal, tre riverdance och en street. Jag blir så stolt så jag nästan spricker. Är så glad att hon hittat något hon älskar att göra, hon är dans, dans är hon. I bilen hem kl 21.30 efter flera timmar på teatern började hon planera höstens danser och längta och se fram emot.... Tänk om sonen kunde hitta något han gillar att göra men han säger att han redan kan allt så han behöver inte gå något...

Back to reality

Sådärdå mina vänner, tre månader gick ju i ett nafs. Imorgon ska jag tillbaka till min kära arbetsplats. Känns lite pirrigt, har varit borta så himla länge, nästan hela terminen känns det som. Jag kommer att börja arbeta heltid, hoppas och tror att det kommer gå bra. Kommer arbeta i tre veckor sedan är det sommarlov i ca 7 veckor så jag känner att dessa tre blir en bra mjukstart. Saknar alla så och det ska bli riktigt roligt att få träffa alla nära och kära igen.

Finns en sak jag är dock mycket oroad över, något som känns otroligt läskigt, hemskt och nästan otänkbart. Det är hur jag ska komma upp ur sängen imorgonbitti (big ?????). Även om jag vaknat när familjen gått upp dessa månader så har jag själv inte gjort någon vidare ansträngning annat än att jag har bullat upp kudden, tagit upp kudden som hamnat på golvet någongång under natten, lagt täcket tillrätta och slumrat en stund till, ibland kanske till halv tio, men inte senare. I början av sjukskrivningen vaknade jag i stort sätt alltid 5.30 för att tömma blåsan och få i mig lite fil med musli innan dagens första skörd av tabletter skulle sväljas med ett stort glas vatten, men pillren slutade jag med efter ett tag och sen så klarade jag att fixa min egna frukost så då kunde jag ju bara ligga kvar och ta ett djupt andetag och blunda mina blå igen. Mmm ja det blir en riktigt utmaning imorgon och det är inte bara jag som har funderingar kring min uppgång imorgon, andra medlemmar av denna familj undrar också, med en road min (jag kan ha ett morgonhumör och jag kan vara extremt trött, detta är dock inte riktigt bekräftat eller utrett ännu). Men det ska nog gå bra.

Sen då?

Vi hade möhippa för min kära syster igår och det gick väldigt bra och blev mycket lyckat. Vi, möhippegänget,  fick oss en rejäl utskällning när vi kom hem till henne på morgonen. För detta var något hon inte räknat med denna helg och hon hade faktiskt inte tvättat håret och hon skulle faktiskt till Malmköping och gå på gammeldags marknad och hon hade faktiskt precis innan vi kom tagit på sig underbyxorna och hon hade faktiskt inte städat osv, hon went on went on. Tillslut fick vi med henne och dagen blev fantastisk. När kvällen led mot sitt slut skickade vi ut maken på soffan och tog dubbelsängen och låg där och pratade och fnittrade som förr i världen tills ögonen inte orkade mer, ett perfekt avslut på en mycket trevlig dag.

Sen en annan viktig sak - sonen har lärt sig cykla, kanske den största nyheten ever och den mest viktiga någonsin och alla måste komma och se, för han kan, han bara gjorde det, han bara tänkte "nu sätter jag fötterna på tramparna och trampar" och det gick kanoners, vi är stolta och han är stolt, så stolt och så stor, finaste finaste lillmannen.

Snart så

Nu är det två veckor kvar av min sjukskrivning, har då varit hemma i tre månader och det är dags att gå tillbaka till jobbet och verkligheten. Det har varit tre kämpiga månader, det har varit skratt och gråt, mycket smärta och mindre smärta, brist på tålamod, envishet, dålig sömn, mycket vila, träning, Tv-serier, filmer, ensamhet, sällskap med mera.

Men det har gått bra, det har det absolut men det har varit jobbigt och jag kan inte påstå att jag ser fram emot nästa operation. På ett sätt gör jag ju det såklart, vill ha den andra gjord också så att jag kan fortsätta leva ett liv med betydligt mindre smärta, såklart jag vill det men nu vet jag vad som väntar - på gott och ont. 

Det går verkligen framåt. Igår gick jag en stund, inomhus, utan krycka och det gick hyfsat. Det gör ont och jag kan inte gå utan att halta men jag spänner skinka och alla muskler jag kan kring höften för att det ska orka bära upp. Det är alla muskler runt omkring som det ska jobbas med nu och det tar tid att få tillbaka dem. Jag tränar fortfarande två gånger i veckan med sjukgymnast och så kämpar jag på hemma. Blir så bra det här så men det tar tid och tålamod är som sagt en dygd. 

Ska bli spännande och faktiskt lite pirrigt att gå tillbaka till jobbet. Känner mig lite som en utböling men jag antar att man är snabbt inne i det igen. Jag kommer jobba i tre veckor sen väntar ett drygt åtta veckors långt sommarlov så det känns skönt att starta lite försiktigt, sedan är jag redo för att ta mig an hösten och med alla nya utmaningar som händer då. Vi ska omorganisera oss på jobbet, känns mycket spännande, jag gillar förändringar då händer det lite.  

Nu ska jag packa i ordning väskan inför vattenträningen. Ha en underbar måndag och må väl!

Storrensning i Boytonresidenset

Idag visade väderrapporten att det skulle regna så då planerade familjen B att ta tag i garderober och klädkammare, dags för rensning (fast regnet höll sig borta). Tog tyvärr inga before pics, ville liksom inte skämmas ihjäl men har ett par efter bilder. Åh vad jag älskar att organisera och få ordning. Sonens garderob gjorde jag igår och idag hjälptes jag och dottern åt med hennes. Hon sa själv efteråt att hon känner sig så nöjd och att det känns så mycket bättre när det är ordning - jag veeet, varför tror ni jag tjatar om ordning och reda? Ordning runt omkring, ordning inombords. 

Maken kämpade på mest, jag satt en del på en stol och agerade arbetsledare men gjorde mkt också, märks nu då jag är trött i ben och rygg. Nu kan vi gå in i klädkammaren och man ser golvet därinne (tyvärr är inte golvet det vackraste men ändå). Jag har även gjort ordning bland lakan och handdukar och vi har gjort i ordning påsar som ska till stugan med diverse grejor, skönt att få det gjort. 

Imorgon ska jag ta min egna garderob och  fixa till där också, har en del kläder som ska ut till stugan, skönt att ha oömma kläder där, där är det inte så noga. 

Maken har även tvättat undan massa handdukar och vittvätt och på söndag ska det som blev kvar tvättas, så skönt att få undan allt som ligger. Det är verkligen skönt att ha en rejäl tvättstuga här där vi bor, man får undan mycket på en gång då.

Kommer att gå lägga mig mycket lättare i sinnet och är så nöjd över dagen och jag är så tacksam över allt min käre make gjort idag, hade aldrig gått utan honom. Han sa däremot att det var skönt att jag satt där jag satt och att det gick mycket smidigare än vad det brukar. Jag kunde nämligen inte göra flera projekt samtidigt som jag brukar göra, nu tog vi ett projekt i taget och gjorde klart... är rädd att han har en poäng där men det kommer jag ALDRIG erkänna. 

I sorg

Ni har betytt så himla mycket för mig och det är med sorg i hjärtat som jag nu har bestämt mig för att ta farväl. Detta skulle ha gjorts för flera år sedan men jag har inte kunnat, har inte varit redo att skiljas från er. Ni har varit helt fantastiska och jag vet att jag inte kommer att få uppleva något liknande igen, det är jag övertygad om.

Jag minns när jag köpte er och var men minns inte året men det är minst tio år sen, kanske tom femton. Ni har varit mig trogna, hängt med i (mindre) vårt och torrt. Det har varit så lätt med er, bara poff och så är det klart. Ni har passat mig perfekt och varit bra för mig. Vi har upplevt och sett en del tillsammans. Ni har aldrig tagit stor plats utan har fått följa med utan problem. Men nu är det dags, jag hoppas att även ni har trivts och att ni får det fortsatt bra. 

Vi ses på andra sidan, snyft! 

 

Att hitta på busiga roligheter

I ett par månaders tid har jag tänkt och planerat något skoj för min mamma och svärmor att göra och jag tror att jag har lyckats rätt bra. Jag ville ge dem en upplevelse tillsammans som tack för att de finns och alltid ställer upp, i vått och torrt. Svärmor har ju varit en pärla under min rehabtid, hade ju inte gått utan henne och mamma har fyllt år samt gått i pension och det måste ju firas såklart.

Till påsk fick de varsitt påskägg med en lapp med ett datum på. Sedan har de fått vykort där det har stått olika instruktioner. På det sista stod det typ, "kom till Hotell city på lör 9.30, du är hemma kl 18 igen.

Imorse åkte vi till hotell city och dotter och hennes kompis fick ställa sig på plats med fem kuvert jag gjort ordning. Det var pirrigt att sitta där och vänta och få se deras miner, de hade ingen aning om att de två skulle träffas. De blev riktigt förvånade att se varandra där, de trodde nog att jag skulle skulle vara där och att vi skulle göra något tillsammans. Elin gav kuverten och gick. De öppnade första och där stod det att de skulle få åka till Stockholm och bli bjudna på lunch. Det stod en kod till biljetterna och tid dit och hem och att kuvert nr 2 skulle öppnas på tåget. När de gick mot stationen åkte vi förbi och vinkade och de såg så roliga ut och lite förvirrade/förvånade ut kanske. Det roliga i denna historia är att mamma har noll lokalsinne, hon hittar knappt i sin egen väska och enligt min man så har hans mamma inte heller det, men jag tror hon är bättre än min mamma i alla fall.

I kuvert nr 2 så ligger det en karta till den restaurang de ska till. De ska få gå till Ko phangan på Södermalm, och äta thai. En jättehäftig restaurang som har gått bananas vad gäller inredning. Var där själv för några år sen och tyckte att den var helt fantastisk, trevlig personal och god mat. Ska bli intresserat och se om de hittar dit och jag hoppas att det är lika bra som när jag var där.

Kuvert nummer 3 ska öppnas på restaurangen. Där står det lite om varför jag valt den restaurangen och när de ska vara tillbaka på stationen, att de kan gå eller ta tunnelbana, hoppas dock att de väljer det första annars vet man inte var de kan hamna.

Kuvert nr 4 ska öppnas på tåget hem och där jag skrivit att jag hoppas att dagen varit bra osv.

I kuvert nr 5 finns det pengar till lunchen, de ska kunna ta trerätters om de vill.

Kunde inte låta bli, så jag slog en pling till mamma nyss, ville bara kolla att de var i Stockholm och ingen annanstans, hon trodde de var där :) Hon lät så nöjd, de satt och tog varsitt glas vin och vädret var toppen. Hon sa att detta var en riktigt bra grej och de var så nöjda. Nu vill jag att dagen fortsätter i samma anda och att de kommer hem ordentligt, glada, mätta och belåtna. Känner mig toppen ända in i benmärgen att jag kunde på överraska och göra detta för mina två toppenmammor.

All kärlek till er <3