Att vara här och nu med Kalle kunskap

Igår besökte jag och min kära vän stadens zoo tillsammans med fyra stycken ligister, eller jag menar änglar. Vi hoppade över djuren denna gång då barnen var måttligt intresserade sist av dem när vi var där. Nu siktade vi på bus och skoj i Kalle kunskaps värld. Där finns allt möjligt att göra; klättra, hoppa, utforska, pilla, lära, cykla, åka, pyssla, pussla, titta, klämma, känna och ha sig. Det som är  synd när man går till något lekställe är att det är så svårt att vara här och nu. Det är så svårt att vara vid en "station" och leka, tanken är redan vid nästa och det ska springas och stressas igenom sakerna. Ivern bara lyser ur barnens ögon och trots våra försök att försöka få barnen att leka vid varje ställe istället för att hetsprova och pilla på allt för att sedan springa iväg "nu går vi hit, kom då, skynda er" så sprang de omkring som yra höns (trots att de varit där tidigare och vet vilka saker som finns att leka med). Undrar var det kommer ifrån? Eller så undrar jag kanske inte alls så mycket egentligen, äpplena brukar ju inte falla långt ifrån trädet. Jag kan bara se till mig själv och hur svårt det ibland kan vara att vara här och nu. Att njuta över det man har eller gör för tillfället. Att bara vara i det jag gör och inte vara på nästa sak redan innan jag slutfört den jag för tillfället är i. Många känner nog igen sig i detta. Vi stressar fram och man ska hinna med så många saker som möjligt på så kort tid som möjligt, när njuter vi av det vi är i? Och för vem gör vi detta? Oss själva, barnen? Jag vet med mig själv, när vi är någonstans med aktiviteter, att även jag blir ivrig "kom och se det här, nu har då gjort det här, nu går vi vidare, ah men kom igen nu då, nu ska vi se det här, kom och titta osv" och så stressar jag på barnen. Barnen är bättre på att vara här och nu, vi vuxna kan ta lärdom av det - om vi låter dem vara där och lyssna på dem istället för att dra med dem i vår hets och stress.