Irritation

tar inte alltid, rätt sällan, fram det bästa hos människor, dvs mig. Det kommer heller inget bra av det och man, dvs jag, borde gå och dra nåt gammalt över sig istället för att plåga omgivningen med sitt, dvs mitt, dåliga humör. Tur att jag är människa nog att be om ursäkt när en och annan svordom hoppar ur munnen på mig när det inte går som jag vill. Irritation är nog min värsta känsla, gillar den inte alls, blir ett riktigt rivjärn då och kan vara så otrevlig. Tur dock att jag vet om att jag blir ett surkart och kan både varna innan irritationen kommer och be om ursäkt efteråt.