Att välja

Nu är det dags att välja skola inför hösten, vilket känns pirrigt för en av familjemedlemmarna och katastrofvarning för en av de andra. Dotter kommer att byta skola, det är stort, spännande och efterlängtat. En tjej till i klassen ska byta samt några grabbar och hon fick önska att hamna i samma klass som en av klasskompisarna och valde tjejen - såklart! Hon har velat gå på den här skolan länge och har sett och ser så mycket fram emot detta och hon längtar. Fast det är klart, det är jobbigt att lämna vännerna och bästa bästisen, men hon ser fram emot att få lära känna nya kompisar. Min stora tjej.

Sonen däremot ska gå från dagis till förskoleklass och är inte på något sätt taggad på den idén inte. Katastrof känner han; "vaddå, ska jag sitta still, på en stol, vid en bänk, det kommer aldrig att gå?" (saknar inte självinsikt i alla fall). När vi tittar på teve och vi får se från en klass eller skola så utbrister han stort "åh dit ska jag snart och det vill jag inte". Hoppas att det blir bättre under våren, hans avdelning ska gå till skolan och "prova på", känna på lokalerna, skolgården, träffa personal och göra annat skoj så vi håller tummarna att det blir en positiv upplevelse. När dotter var i den åldern var hon så redo att lämna dagis och få komma till något nytt och få nya erfarenheter och utvecklas, sonen däremot känner inte alls på detta sätt, han stannar gärna kvar där han är. Jag försöker locka med att det blir kul att få lära sig bokstäver, lära sig läsa, räkna osv; "tänk att sen kan du läsa dina star wars-böcker själv, det är väl kul?" Han tittar på mig snett under lugg, verkar inte alls bry sig om det. Nåväl det kommer nog, förr eller senare. Min stora kille.

Hur kan jag inte ha några barn kvar på dagis, vad hände, vart tog tiden vägen? Vad spännande, två skolbarn med allt vad det innebär...