Nämen så tappade jag rösten, igen, och den har fått sällskap av hård hosta och ett värkande bröst. Nu tänker jag svära: satansjävlaskit. Förlåt men det känns för trist. Har varken tid, lust eller ork med detta, men det har man väl aldrig med sjukdomar men just denna gång kom det mycket olägligt. Men det är inget att göra åt, bara gilla läget och göra det bästa. Hoppas på att inte få årets hostattack denna natt, hade det i natt och tror att jag väckte halva bostadsområdet.
Sänd mig lite krya-på-dig-tankar, det behöver jag!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar