En vecka kvar, en vecka kvar, en vecka kvar... Nästa tisdag den 13/11 åker jag och mina girls till grannstaden och går på premiären av den sista filmen i "The Twilight saga". Spänningen är olidlig och jag åker dit med blandad känslor. Det är detta jag har längtat efter och sett fram emot så länge men nu när det är så nära så vill jag inte på något sätt då det känns lite sorgligt, eller mycket sorgligt. Jag kan egentligen inte riktigt förklara vad det är med Twilight som berör mig så, jag har aldrig upplevt denna känsla med böcker eller filmer tidigare. Visst finns det många jag gillat mycket men detta, detta är något mer och något annat. Att jag gillar saker "outside the box" är ingen nyhet, vampyrer, varulvar, spöken, andar, tomtar och annat har alltid intresserat mig så att detta skulle vara en bok/film för mig var inget jag tvivlade på. Sedan att jag skulle få denna absoluta fascination av det kunde jag väl aldrig tro. Fast jag känner mig ändå lite glad och stolt över det. Att jag kan bli så uppslukad av något och ha något att längta efter och se fram emot ser jag som något positivt och att jag faktiskt inte håller det för mig utan gärna delar med mig av det, trots att en del tycker att jag uppför mig som en "fjortis", det bjuder jag så gärna på. Jag är stolt över att kalla mig ett Twilightfan även fast jag inte tillhör den yngre skaran.
Nåväl tillbaka till nästa tisdag, det känns lite pirrigt och sorgligt men otroligt spännande och jag kan knappt vänta (fast jag vill dra ut på det) men nu är det dags, nu är det dags att knyta ihop allt och få ett avslut och man ska sluta när det är som bäst så... "here we go".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar