Är inne i en riktigt trist höftvärksperiod. Varje kväll värker det och jag har svårt att gå. Har jag varit och handlat t ex då vet jag att det kommer bli värk efteråt, och det känns förbannat trist. Var på stans köpcentrum häromdagen och det gick banne mig inte alls och kissenödig vart jag men det var ju inte att tänka på då det kändes som mil bort, jag var liksom i andra änden. Idag var jag i mataffären i kanske en halvtimme och lagade mat efter det och nu kan jag inte gå alla, låst sig helt.
Sen vill jag ju liksom inte beklaga mig för då skulle jag göra det hela tiden, och att vara gnällig passar inte mig (passar det nån?). Nu har det gått så långt att jag oroar mig för att göra saker, som tex att gå på blivande julskyltning, kommer troligen få ont efteråt, även om vi kommer att gå sakta. Allt som innebär att gå gör mig lite nervös och orolig och det känns inget bra.
Jag vet att operation inte är allt för långt borta och det känns förstås skönt (och superläskigt) och i pappren ang detta står det att det är bra att gå mycket, minst en halvtimme om dagen, för att stärka upp musklerna, jag kan knappt gå runt kvarteret just nu och detta oroar mig såklart. Träningskortet på Friskis är ju inte direkt utslitet, känns hur avlägset som helst, kan säkert gå dit men hur tar jag mig hem efter? Rullstol kanske?? Simma ja det vore ju nåt kanske men gudars så trist och tråkigt (och all klor sen), ja jag vet dumma ursäkter, ska väl ta tag i det... sen.
Känns förbannat trist det här och så sjukt jobbigt men det kunde ju ha varit värre, finns de som inte kan gå alls och det finns de med obotliga sjukdomar. Men denna värk, den kan driva mig till vansinne.
Så... nu har jag beklagat mig lite, det känns rätt skönt, tack för att ni lyssnar. I allt det här så är livet ändå toppen. Jag har min familj, vänner och kollegor som förgyller mina dagar-vad vore livet utan er?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar