Ja, jag vet. Det är vinter, vi bor i Sverige, det är kallt, ingen blir egentligen förvånad, men vad fasiken måste det överdrivas och bli såååå hiiiiimla kallt. Ja, jag vet, de finns de som har de kallare än så, men nu bor jag här och här väljer det att vara -21,8 när jag stiger upp på morgonen. Känns onödigt, tycker jag, om jag får säga mitt, liksom.
Visst det är vinter, det är kallt men som sagt måste det bli så kallt att jag fryser ända in i märgen trots långkallingar, dubbla strumpor, tjock tröja, halssjal, mössa nertryckt på nystylad frilla och vantar som inte går att använda på ajfånen (som inte känns ok nånstans faktiskt).
Det jag kanske egentligen tycker är jobbigast är nog kläderna, det går ju inte att röra sig. Kommer knappt i och ur bilen då jag är så påbyltad att min rörelseförmåga är lika med noll. Sedan har ju jag ett par klubbor till ben och de ska hjälpas till att lyftas upp och stuvas in i bilen. För att inte tala om brillorna som väljer att imma igen när man minst behöver det, ogilla.
Fast jag gillar vintern, det är vackert med all snö, när det glittrar och blir så där Piff- och Puffvackert och man bara njuter av omgivningen. Men skulle det inte kunna få vara lite varmare? Jag menar inte så mycket mer... bara än så där +20 typ?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar