Dagen med stort D är här, dagen som är en blandning av förväntan, oro, lite skräck, glädje, förundran och hopp.
Idag ska jag läggas in på ortopeden för att få min vänstra höft utbytt. Jag har som bekant en höftsjukdom som heter Perthes. Fick diagnos när jag var 6 år. Perthes innebär oformade höftkulor som flyttar sig i höftkåpan och väljer att leva rövare lite titt som tätt, göra sig påminda om att de finns där och att de egentligen inte gillar läget, det är mina höftkulor det.
Jag har haft väldigt mycket ont i mina höfter genom åren, jag har haft svårigheter att gå, ibland knappt ha kunnat gått alls, hoppat en del på kryckor (speciellt när jag var mindre), inte kunnat göra det jag vill osv. Sabla skithöfter.
Under förra året kände jag att det fick vara nog. Under sommaren värkte höfterna dygnet runt och jag fick inte sova. Höfterna kunde "låsa" sig, så ibland kunde jag inte komma upp ur sängen. Jag fick ofta värk när jag gick och handlade och om jag hade varit i Parken zoo en dag så tog det fyra dagar innan det slutade värka och då värkte det dygnet runt. Kändes liksom inte ok någonstans faktiskt och det höll min doktor med om som skickade remiss till ortopeden (och där var jag i oktober).
Till min och min mammas (ja hon var med mig) stora glädje så sa ortopedläkaren "jamen då byter vi väl ut dem då, börjar med vänster". Förstod först inte vad han sa. Han ville förstås helst att jag skulle gå hem och ringa tillbaka och säga att vi väntar några år till då jag är "på tok för ung" men han förstod att livskvaliten inte var den bästa och när han undersökte mina ben och såg att rörligheten var lika med noll i dem så ansåg även han att en operation var det bästa alternativet.
Så vad innebär detta nu då? Idag ska jag skrubba mig själv med nån tvål som tar bort alla basilusker. Ska checka in på ortopeded på eftermiddagen. Kommer att få fasta från kl 00 i natt. Operationen är i morgon onsdag någon gång. Operationen tar ca två timmar, de kommer att byta ut höftkulan och själva höftkåpan. Jag kommer få ryggmärgsbedövning och tre kilo lugnande då jag kommer vara vaken under själva ingreppet. (!!!) Kommer ha hörlurar med Spotify i öronen, känner mig mindre sugen på att höra när de sågar av mitt ben : P
Efter operationen ska jag ligga på uppvaket och jag vet inte om det är samma dag eller dagen efter som de ställer mig upp och säger "Gå då!" Typ! Jag måste röra på mig hela tiden, även när jag ligger i sängen så ska jag trampa med fötterna, knipa med skinkorna och ta djupa andetag, allt för att förhindra blodproppar.
En veckas semester har jag på sjukan, får maten tillagad och människor som hjälper mig med diverse saker, gå på toa, ta på mig, duscha... Jag har ärvt en förmåga av min käre far som kallas för envishet (ja, pappa, den kommer från dig) och jag ger mig inte i första taget och jag kan själv. Min finfina man sa "snälla, vid detta tillfälle, kan du väl ändå lära dig om att be hjälp?" Hurmf, ja, vi får väl se...
Hoppas verkligen att de sätter på Melodifestivalen på teven på lördag, annars åker jag hem. Ville bara säga det.
Väl hemkommen så väntar tre månaders rehabilitering. De sex första veckorna måste jag använda kryckor. Jag ska ha en förhöjd toasits, en sittdyna, griptång och annat som kan underlätta min vardag. Jag får inte sitta i 90 grader, huka mig, böja mig framåt, korsa benen och jag kommer att få lov att sova i dotterns säng då hennes är högre än våran dubbelsäng. Jag får inte köra bil på sex veckor och jag får aldrig åka slalom eller springa. Jag måste gå på sjukgymnastik och jag kommer att få ett arbetsschema som jag måste göra regelbundet. Så det kommer inte att bli en dans på rosor men jag kommer inte ha någon värk i min höft, alls, vad konstigt. Är dock lite nervös över högerhöften, den är ju fortfarande där och stör men jag kommer att ha hälften av värken och det är värt a lot. Sen så kommer jag såklart ha ont då de har öppna upp mig och grävt runt och haft sig men det är en övergående smärta. När allt gojsat till sig så kommer jag inte ha ont,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar