Stugan+korv=livet

Jag har den stora förmånen att ha tillgång till en sommarstuga. En fin och helt underbar sommarstuga. Igår var vi tillsammans med grannarna vid stugan och grillade korv, kanske det mysigaste som finns en kall solig vinterdag.

Jag älskar vår stuga. När vi kör in på grusvägen som guppandes tar oss fram till stugan får jag lite pirr i magen. Jag känner hur jag längtar att få komma dit, hur mycket jag saknar stugan nu när vi inte är där så ofta. Ett lugn infinner sig, känslan av att livet blir kravlöst när man är vid stugan kommer smygande. Det finns inga måsten vid stugan, inga måsten som man har hemma, det är på ett helt annat sätt. Tiden nästan stannar i stugan, allt tar sin tid, det är ingen brådska, ingen stress, bara vara. Vilken lycka det är att ha en stuga, en fristad som man tar det lugnt i och hämtar kraft vid.

Ute vid stugan där är det tyst, speciellt nu när det inte är så många där. Det bor människor året om där ute, men det är många stugor som ligger alldeles tysta och stilla och väntar på våren och sommaren. Då ska stugorna fyllas med sina ägare som ska vädra ut vintern och välkomna den nya stugsäsongen.

Att sätta sig ner i en stol, inlindad i ett täcke med mössan neddragen långt ner över öronen och bara blunda och låta solens strålar värma mig är en fantastisk känsla. I bakgrunden hörs fåglarnas kvitter, kvitter om att en stundande vår är på intågande. Barnen springer fram och tillbaka och leker vid gungorna, jag hör makens skor knastra i snön, jag känner doften av grillens rök, det vankas korv.

Korv med fullkornsbröd, ketchup, senap, hamburgerdressing, bostongurka och rostad lök. Japp vi går all in. Den rostade löken såg väl lite väl suspekt ut för att intas, tur att grannarna hade med sig. En kall cola zero stod ensam kvar i kylen, somliga hade tur dvs jag.

En liten pojke behöver kissa. Han drar ner overallen och byxorna och en liten naken rumpa blir knottrig fort av den kalla luften. Han spänner kroppen som en fiolsträng, vill få en låååång stråle, snön blir gul och det, det är riktigt kul.

Sen börjar solen sin vandring ner över taken, det blir svinkallt, tårna börjar kännas obefintliga, det sticker i fingrarna, jag vill hem, jag vill in i värmen, jag vill tina upp min kropp från insidan och ut. Jag vill komma ur kläderna som luktar rök. Det packas ihop snabbt, alla vill hem, stugan bommas igen.

Men vi kommer tillbaka, snart...