Det tar sig

här på sjukan. Jag kan ta mig till toaletten själv om jag har mina tofflor och rullator ståendes nära mig, vilket är otroligt skönt, skönt att slippa be andra om hjälp när de ska kissas. Jag har lite olika saker varje dag som besvärar mig. Igår hade jag svårt att sitta upp. Fick värsta spänningshuvudvärken och jag hade så ont i nacken och axlarna, hade dock tur med vänner som hjälpte med massage. Idag så har det varit ett helt annat projekt på G, att göra nr 2. Att göra nr 2 är en utmaning efter x antal värktabletter och att ha varit "sängliggande" i fem dagar, inte helt lätt måste jag säga, fi satan så hemskt. Har fått hjälpmedel men det vill sig inte riktigt i alla fall, hoppas att det blir bättre imorgon, tänker inte åka hem förrän magen är ok. Det ser ut att bli hemfärd på tisdag, jag har skriven till tisdag, men de har pratat om ev redan imorgon måndag. Jag känner faktiskt hellre en extra dag, så jag väljer tisdag och har sagt till om det, hoppas att det blir så. Självklart vill jag hem, längtar massor men samtidigt är det en trygghet och vara här. Jag vill gärna även ha ordning på gåendet mer innan jag åker hem. Rullatorn är min vän just nu, nästa steg är kryckorna, de ska bli mina vänner i minst sex veckor framöver så de vill jag ha bra koll på också.

Känslorna i mig går lite upp och ner. Blir lite blödig ibland och gråter en liten skvätt, blir så överväldigad av allt bara. Igår t ex som kom två fina vänner och tillsammans med min fina dotter tog de in mig i duschen, tvättade mitt hår, gav mig hårmassage, hjälpte att tvätta det jag inte nådde själv, torkade mig, satte på mig nya kläder (sjukans trosor och linne, vill typ inte gå i annat, ser bedrövliga ut men är så sköna), borstade mitt hår, smörjde in mitt ansikte och donade. Tror aldrig i mitt liv att det varit så skönt att duscha (måste väl ha varit i samband med barnafödande kan jag tänka, rätt skönt att duscha efter det vill jag minnas) och jag kände mig så mycket piggare efteråt.

Sen idag kom sonen upp (tillsammans med syster och pappa). Han har varit sjuk så vi hade inte träffats på flera dagar, blev lite blödig då också. Det första han frågar är om jag har benet kvar och att han blir stolt över mig att det är kvar, han blir också stolt över att jag kan röra benet, många tankar som far omkring hos honom kan jag tänka. Ska bli skönt att få komma hem till dem snart...

Nu toa, sen god natt!!