Bättringsvägen

Mår så mycket bättre och det känns underbart, sabla halsfluss dö och kom aldrig mer tillbaka.

Idag har jag varit på sjukan och plockat bort 26 st häftklämmor eller vad det nu heter. Sköterskan var väldigt trevlig och bra. Det sved lite när hon plockade bort dem och vid en liten bit av ärret var huden överlappad så där kan det bli lite fult, men jag bryr mig inte alls om det, jag kan ha vilket ärr som helst, bara jag är hel och smärtfri, fåfäng vad gäller sånt är det sista jag är.

Vi pratade en del och hon tog sig verkligen tid att svara på frågor. Jag fick lite bakläxa. Jag får inte luta mig framåt när jag sitter vid matbordet och äter, det är ajabaja i minst 3-6 månader. Allt ska skyndas långsamt. Jag får inte plocka upp saker från golvet helst aldrig någonsin, jag vet att jag inte får göra saker under 3 månader men en del av de sakerna ska jag försöka undvika framöver också, som till exempel plocka upp saker från golvet, sitta på huk och korsa benen. Känns som ett litet pris att betala för att slippa ha ont, kruxet är att inte glömma bort det sen när man är frisk och kry, går per automatik att ta upp saker som man tappat. Varför man ska undvika detta är att en fejkad höftkula kan "hoppa" ur lättare än en riktig. Man ska vara försiktig i sina rörelser och ta det lugnt. Skulle kännas som en mardröm om det skulle ske, den smärtan går ju inte att ens föreställa sig. Blir en del att tänka om med, som vilka skor jag ska ha, allra bästa är såklart skor att kliva i eller så får väl folk i min närhet bara hjälpa mig med skorna, det har de fått göra innan så det är inget nytt egentligen.

Sköterskan berättade också att allt läker i lager, ett lager i taget och att det är därför det tar sån tid, det är väl därför man blir sjukskriven i tre månader. antar jag, var sak har sin tid. Var mycket nöjd över besöket och så fick jag två nya kryckor, modell nyare och lite lättare. Andra byter upp sina bilar, jag byter upp mina kryckor. Skulle kanske pimpa dem med lite klistermärken så de ser tatuerade ut, är ju min grej liksom.

Nu på eftermiddagen har dottern bjudit hem alla tjejerna i klassen. Det är disco på skolan mellan 17-18.30 och då jag är hemma här så sa jag att alla kunde komma hit på förfest. Så nu ska det sminkas, målas naglar, dansas, fnissas och ha sig. Är roligt att ligga och lyssna på 10 st soon to be 10 year olds, blir mycket "åh, ba, typ, snyyyyygggttt, fiiiint, coolt" osv. Underbart! Får se om jag säger samma sak sen när jag kommer ut ur sovrummet som jag är hänvisad till, om det är ett bombnedslag eller om de plockar undan efter sig. Tänk att få vara 10 igen och vara pirrigt förväntasfull inför ett disco. Jag sluter ögonen och minns och ler för mig själv, minns de röda kinderna och de blåa ögonen, rosetten i håret, pumps och klänning... och icke att förglömma handväskan med pengarna i så man kunde köpa läsk och godis och bara vara så där vuxen...