Första kvartalet av 2013

har väl kanske inte varit heeelt på vår sida. Den ena saken har avlösts av den andra, hela tiden, speciellt under de tre senaste veckorna.

Under dessa tre veckor så har:
- jag höftopererat mig.
- katten kastrerats.
- sonen haft feber och halsont.
- maken haft halsfluss.
- dotter haft löss.
- sonen haft löss.
- dotter har kräkts

och så nu jag, i förrgår, känner att jag har ont i halsen och känner mig febrig, mycket riktigt - halsfluss. Och inte vilken halsfluss som helst utan halsflussen from hell (har halsfluss titt som tätt, mer när jag var yngre men brukar inte bli så här klubbad). Igår låg jag i 39,2 i feber och var helt däckad. Idag är febern bättre men jag kan knappt prata och det smakar babianarsel i munnen och inga halstabletter i världen hjälper.  Fy vad jag avskyr att ha halsfluss och speciellt så hög feber, man är ju liksom inte riktigt med i matchen så att säga. Min käre make satte på musik åt mig igår kväll och satt vid min sida tills jag somnade, jag ville inte somna själv, vilken fin man jag har, så omtänksam. Och idag tar min goda vän med barnen hem och ger dom pannkakor, vilket uppskattas a lot.

Men som tröst i det hela så vet jag att det går över, finns de som har de mycket värre. Men jag tycker att det kan räcka med saker nu, att vi kan få ha det lugnt ett tag framöver så att jag kan koncentrera mig på rehabilitering istället för att oroa mig över allt annat som händer. Maken har verkligen kämpat på dessa veckor och att bara ligga här utan att kunna hjälpa till med barn och hushåll är otroligt frustrerande. Har sagt det förr och säger det igen, tur att svärmor finns, hon har verkligen ställt upp och hjälpt till. Nu kan det bara bli bättre och så får vi hoppas att all snö försvinner snart så att vi kan få säga hej till våren och få lite sol på våra bleka kinder.