En hårig historia

Ibland blir det fel när man bara vill göra rätt. Båda mina barn har som bekant haft den stora oturen av att få löss på sista tiden och självklart så hittade jag mer löss på sonen igår som snabbt behandlades ögonaböj. Efter det pratade han och hans pappa om att raka av lite av håret. Min son har rätt lockigt hår, han brukar vanligtvis ha tuppkam, en lite lockig kam och rakat på sidorna. Dock så har sonen pratat om att han vill ha sådär långt hår "som hon i den där filmen, som svänger och grejar och har sig, som kan fånga saker med håret", han menade såklart Rapunzel. Diskussionerna kring hans frisyr har svängt fram och tillbaka och jag gillar när det är lite längre, är så mysigt att dra fingrarna igenom det. Nåväl hans pappa tyckte vi skulle raka av allt, bort med det bara, det ville varken jag eller sonen, men jag kunde hålla med om att en rakning inte skulle sitta fel, vi brukar ju göra det med jämna mellanrum, nu var dock mellanrummet något lägre så håret var rätt vildvuxet och ingen ordning alls.

Vi pratade länge och väl och jag frågade om vi skulle göra som vi brukar, dvs väldigt kort på sidorna och så en tuppkam, svaret blev JA.

Efter en envis rakning, håret var som sagt rätt vildvuxet så det tog sin tid, så fick han gå och titta i spegeln (bör nämnas att han skulle på kalas inom en timme) kommer tillbaka till badrummet med tunga steg och ledsen min. Så var det inte alls han ville ha. Det var för kort och han såg inte ut som sig själv. Hela familjen engagerade sig i detta. Hans syster sa att han var asacool, pappan sa att det var så häftigt, att han såg så mycket större och finare ut än ruffset som varit innan. Med sonen gav sig inte, "ingen kommer tycka jag är fin, M (som han skulle på kalas hos) kommer inte tycka jag är fin, han kommer säga att jag ser konstig ut, det var inte såhär jag menade". Känns såklart jättetrist, vill att han ska vara nöjd över sin frisyr man vet ju själv hur det är. Jag förklarade för honom att jag gjorde exakt som jag gjort de andra gångerna jag rakat tuppkam, hade gjort precis lika men han var så ledsen, rädd för vad andra skulle tycka.

Sen kommer kompisen med pappa som ska skjutsa till kalaset men sonen vägrar, han vill inte gå på kalas så han får stanna hemma. Förmiddagen blev jättetrist med många ledsna miner och han är så arg på mig. Det tar hela dagen, sen på kvällen kommer han och frågar om jag är arg, jag förklarar för honom att jag blev arg för att han inte åkte på kalaset, som han lovat att han skulle komma på, jag förklarade att jag tyckte att det var trist att han envist vägrade åka på kalas pga sitt hår, kompisen hade blivit jättebesviken över att han inte kom. Jag förklarade att jag förstod om han var besviken över att håret inte blivit som han önskat men att jag frågat honom om han ville ha som vi brukar göra och att han svarat ja, att det då inte är så lätt för mig att veta hur han menar (förstår såklart att han kanske inte heller vetat hur han menat, men ändå) och att jag inte kan göra det ogjort men att hans hår kommer att växa ut snart, hans växer som ogräs. Sen säger han "mamma, det är fint nu, jag såg bara inte ut som mig, det var konstigt, men det är fint, nu har jag vant mig". Finfina unge, det tog en hel dag för dig att komma fram till det - bättre sent än aldrig och jag är glad att du tycker att det är okej, var ju inte alls min mening att det inte skulle vara det.

Det som jag upplever vara mest trist med denna hårresande historia är att han mest oroade sig över vad kompisarna skulle tycka, att ingen skulle vilja leka med honom eller säga att han var fin i håret. Undrar såklart vad han fått det ifrån. Visst att vi hemma kan säga att vi inte är nöjda med något, till exempel hur en tröja sitter eller hur frisyren är en viss dag men vi har aldrig sagt att vi skulle vara oroade över vad andra skulle tycka om det. Jag tycker att både jag och min man ofta pratar om att man ska göra det man vill, se ut hur man vill, vara som man vill osv. Vet inte vart detta kom från idag. Tror dock han blev en erfarenhet rikare och jag tror att jag i framtiden rakar sonens hår med en spegel i sonens hand så han själv får vara med och bestämma.