Nä vad trött och ledsen jag blir. Imorgon kväll skulle jag ha ett gäng tjejer över, vi skulle planera vår nästa resa (är med i en tjejklubb och vi reser tillsammans med jämna mellanrum och spar varje månad så det inte blir så mycket att lägga ut, jättekul) och tror ni inte att dottern blir magsjuk. Blir så otroligt ledsen då jag sett fram emot detta hela veckan. Tycker såklart jättesynd om min fina tjej, det är hemskt att kräkas, det värsta som finns, bara så himla typiskt att det skulle komma nu. Som om vi inte har haft vår beskärda del redan, jag med operationen, maken med halsfluss och löss på båda barnen och så nu magsjuka också, bara inte vi andra åker på det, vore droppen.
Tjejerna kommer såklart träffas ändå, hos en annan, och jag vill så gärna vara med. Ligger och funderar om det skulle gå, kruxet är ju toabesöken (jag har förhöjd toasits och vet inte om jag får sitta på en vanlig toalett ännu). Vet heller inte hur länge jag orkar sitta så det känns som att jag fint får stanna hemma bara. Har idag även haft lite mer ont än tidigare (försöker dra ner på värktabletterna) så jag ska nog hålla mig hemma, men jag vill så gärna, så gärna att ett en tår eller två kommer av besvikelse. Ville så gärna få träffa lite folk, äta lite gott, prata, skratta och planera, få något att leva på några dagar efteråt, blir lite segt att bara vara här hemma.
Men men, man kan inte få allt, blir bra ändå, får försöka hitta på något mysigt med sonen imorgon istället, maken måste få tid att skriva rapporter. Barnen skulle ha varit hos kompisar på dagen imorgon och sen sova hos mormor, som även ska ha kalas, så att maken skulle kunna få skriva ifred. Nu blev det ändrade planer med det med, men det ordnar sig, det blir bra.
Livet kommer med snabba vändningar, ibland till det bättre och ibland till det sämre, men det är väl det som kallas att leva.
Kram och godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar