Back to reality

Sådärdå mina vänner, tre månader gick ju i ett nafs. Imorgon ska jag tillbaka till min kära arbetsplats. Känns lite pirrigt, har varit borta så himla länge, nästan hela terminen känns det som. Jag kommer att börja arbeta heltid, hoppas och tror att det kommer gå bra. Kommer arbeta i tre veckor sedan är det sommarlov i ca 7 veckor så jag känner att dessa tre blir en bra mjukstart. Saknar alla så och det ska bli riktigt roligt att få träffa alla nära och kära igen.

Finns en sak jag är dock mycket oroad över, något som känns otroligt läskigt, hemskt och nästan otänkbart. Det är hur jag ska komma upp ur sängen imorgonbitti (big ?????). Även om jag vaknat när familjen gått upp dessa månader så har jag själv inte gjort någon vidare ansträngning annat än att jag har bullat upp kudden, tagit upp kudden som hamnat på golvet någongång under natten, lagt täcket tillrätta och slumrat en stund till, ibland kanske till halv tio, men inte senare. I början av sjukskrivningen vaknade jag i stort sätt alltid 5.30 för att tömma blåsan och få i mig lite fil med musli innan dagens första skörd av tabletter skulle sväljas med ett stort glas vatten, men pillren slutade jag med efter ett tag och sen så klarade jag att fixa min egna frukost så då kunde jag ju bara ligga kvar och ta ett djupt andetag och blunda mina blå igen. Mmm ja det blir en riktigt utmaning imorgon och det är inte bara jag som har funderingar kring min uppgång imorgon, andra medlemmar av denna familj undrar också, med en road min (jag kan ha ett morgonhumör och jag kan vara extremt trött, detta är dock inte riktigt bekräftat eller utrett ännu). Men det ska nog gå bra.

Sen då?

Vi hade möhippa för min kära syster igår och det gick väldigt bra och blev mycket lyckat. Vi, möhippegänget,  fick oss en rejäl utskällning när vi kom hem till henne på morgonen. För detta var något hon inte räknat med denna helg och hon hade faktiskt inte tvättat håret och hon skulle faktiskt till Malmköping och gå på gammeldags marknad och hon hade faktiskt precis innan vi kom tagit på sig underbyxorna och hon hade faktiskt inte städat osv, hon went on went on. Tillslut fick vi med henne och dagen blev fantastisk. När kvällen led mot sitt slut skickade vi ut maken på soffan och tog dubbelsängen och låg där och pratade och fnittrade som förr i världen tills ögonen inte orkade mer, ett perfekt avslut på en mycket trevlig dag.

Sen en annan viktig sak - sonen har lärt sig cykla, kanske den största nyheten ever och den mest viktiga någonsin och alla måste komma och se, för han kan, han bara gjorde det, han bara tänkte "nu sätter jag fötterna på tramparna och trampar" och det gick kanoners, vi är stolta och han är stolt, så stolt och så stor, finaste finaste lillmannen.